Vi har bara en planet och faktum kvarstår
att alla människor inte lever med samma förutsättningar. Runt om i världen
finns människor som inte har tillgång till elektricitet, transport, hygien- och
sanitetsfaciliteter eller kan äta sig mätta. Den nya agendan för hållbar
utveckling, Agenda 2030, angriper båda sidorna av problemet. Mål 12, som
handlar om hållbar konsumtion och produktion, menar Felix Antman Debels, en av Sveriges
ungdomsrepresentanter vid FN:s klimattoppmöte i Paris 2015, innehåller
många viktiga åtaganden för att komma tillrätta med de rikare ländernas ansvar
för att få till stånd en socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Om alla
människor på planeten skulle leva och konsumera som vi gör i Sverige skulle det
krävas tre och ett halvt jordklot för att kunna upprätthålla mänsklighetens
konsumtionsmönster. Läs mer om LSU - Sveriges ungdomsorganisationer här.
Felix
befinner sig just nu på plats i Paris för att bevaka FN:s klimattoppmöte som
ungdomsrepresentant från LSU och utgör en del av civilsamhället på plats. ”Produktions-
och konsumtionscykeln och ohållbara konsumtionsmönster utgör en stor del av
koldioxidutsläppen som vi är i Paris för att komma överens om att minska. Det
rör allt från transporter till jordbruk, tillverkningsindustri, köttindustri
och matsvinn”, berättar Felix. Det finns många kopplingar mellan de åtaganden
som gjorts i Agenda 2030, i det här fallet mål 12, och det klimatavtal som nu
förhandlas fram i Paris, och Felix ser positivt i den nya agendan i stort.
”De nya
globala målen för hållbar utveckling tar en mycket bredare ansats än vad
Milleniemålen gjorde, både ur ett miljöperspektiv och ett socialt perspektiv. I
de nya målen kopplar vi för första gången ihop arbetet med att minska
världshungern med att få till stånd en hållbar produktions- och konsumtionskedja”,
säger Felix. En av de övergripande principerna i Agenda 2030 är
universalitetsprincipen, det vill säga att målen gäller för alla länder och
strävar mot att alla olika politikområden ska dra åt samma håll; ”Det
övergripande målet är att tillfredsställa grundläggande behov för alla på ett
sätt som långsiktigt innebär att jorden kan föda alla människor som bor på
den”.
LSU är en
paraplyorganisation som samlar Sveriges ungdomsorganisationer för att gemensamt
förbättra förutsättningarna för ungas organisering, i Sverige och i världen. I
över 60 år har de arbetat för att främja ungas rättigheter och inflytande och
har sin utgångspunkt i ett hållbarhetsperspektiv; beslut som fattas idag ska
inte belasta kommande generationer. De verkar också för att få in ett
ungdomsperspektiv i utvecklingssamarbete och internationell politik, för att ge unga en plats att vara aktörer för förändring.
Ungdomsrepresentanterna i Sveriges FN-delegationer är ett angreppssätt. Ungdomsrepresentanter
från LSU har arbetat med bevakning och politiskt påverkansarbete både i
klimatprocessen och i framtagandet av Agenda 2030. Felix ser att Sverige och EU
har mycket kvar att göra för att kunna nå mål 12.
”Sverige
måste exempelvis börja ta avfallsfrågorna på allvar och sikta på en nollavfallsekonomi
med hundraprocentig återanvändning och återvinning. Idag saknas tillräckligt
starka initiativ och politisk vilja. Vi behöver bli bättre på att se vad vi
konsumerar och hur vi konsumerar. Genom olika former av beskattning kan vi
minska den ohållbara konsumtionen”, säger Felix och fortsätter, ”Inom EU
gäller det att föra en gemensam politik med gemensamma åtaganden och normer,
både vad gäller avfallshantering, konsumtion och produktion.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar