Mål 17: Stärka verktyg för genomförande och vitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling

Agenda 2030 träder i kraft den 1 januari 2016 och då gäller det att gå från ord till handling, vilket är precis vad mål 17 handlar om. Mål 17 om ett globalt partnerskap, ligger i fokus för CONCORD Sveriges verksamhet, där görs åtaganden som delvis svarar på frågan om hur agendan ska genomföras. I dagens artikel intervjuas Hanna Hansson, samordnare för Agenda 2030, och Peter Sörbom, policysamordnare, på CONCORD Sverige. Läs mer om CONCORD Sverige här.

Om de sexton andra målen är vägvisare utgör mål 17 – om globalt partnerskap, verktygslådan för hur en hållbar global utveckling för alla ska kunna bli verklighet. ”Målet fokuserar på systemfrågor, vikten av att alla mål drar åt samma håll och hur en hållbar utveckling ska finansieras”, berättar Peter. Även om delmålen i mål 17 inte är så konkreta som Concord Sverige önskat, anser Hanna att Agenda 2030 hade varit klart svagare utan detta mål. ”Milleniemål 8, det mål som rörde ökat samarbete och partnerskap innehöll mycket svaga formuleringar och följdes inte heller upp på ett systematiskt sätt. I förhandlingarna om Agenda 2030 fanns därför en oro från de fattigare länderna och civilsamhällets sida att det inte skulle bli några åtaganden för hur de övriga målen skulle uppfyllas. Mål 17 om ett starkt och jämlikt globalt partnerskap är ett viktigt mål i sig. Det är också viktigt att det innehåller åtaganden om finansiering och löften om särskilt stöd till fattigare länder. Det handlar om förtroende”, säger Hanna.

Ambitionen som finns i målet om att länders politik på olika områden inte ska motverka varandra utan samstämmigt dra åt samma håll är ett försök att skapa någonting som liknar Sveriges politik för global utveckling (PGU), menar Peter, även om åtagandena om hur detta ska fungera i praktiken inte är lika konkreta. I och med detta åtagande har Agenda 2030 slagit fast att miljömässig hållbarhet och att värna människors rättigheter är en fråga för alla länder och alla politikområden, vilket i sig är fantastiskt. Sverige kan spela en särskilt viktig roll i och med den mångåriga erfarenheten med PGU, men Peter poängterar att regeringen behöver samtidigt bli mycket bättre på att sätta människors rättigheter och en hållbar utveckling främst när målkonflikter uppstår. Sveriges regering har meddelat att PGU-arbetet kommer att vara en del av genomförandet av de globala målen för hållbar utveckling. Hela regeringen tillsammans med kommuner och andra aktörer måste delta och rikta om sina verksamheter framöver för att se till att målen blir till verklighet.

Det är tydligt att det kommer att krävas pengar för att uppnå agendans höga ambition. Därför är frågan om finansieringen av målen viktig, och detta har behandlats vid en separat men kompletterande konferens i Addis Abeba i år. ”Det handlar om att säkerställa att olika aktörer och flöden av pengar bidrar till en hållbar utveckling”, berättar Peter och fortsätter, ”En viktig aspekt är uppföljning av gjorda biståndslöften. Det är bekymrande att 0,7 procentsmålet på många håll inte uppfylls och att vi ser en negativ trend i flera EU-länder med nedskärningar i biståndet och att biståndsmedel används för att täcka andra kostnader. Men utvecklingsfinansiering handlar om mycket mer än biståndet. Exempelvis behövs ett starkare och mer jämlikt skattesamarbete inom FN för att motverka skatteflykt, samt att företag måste säkerställa att deras verksamheter varken skadar miljön eller kränker mänskliga rättigheter.”

”De här frågorna om hur vi ska gå till väga är väldigt viktiga för oss som civilsamhällesplattform. CONCORD Sverige har samordnat medlemsorganisationers arbete med både Agenda 2030 och utvecklingsfinansiering under flera år. Vi har varit delaktiga i förhandlingarna och kommer fortsätta vårt arbete genom att bidra till uppföljningen av de åtaganden som gjorts”, säger Hanna. Samtidigt är hon bekymrad över trenden runt om i världen med ett minskande utrymme för det civila samhället att verka. ”Åtagandet om ett globalt partnerskap är särskilt viktigt för oss, CONCORD Sveriges medlemsorganisationer och civilsamhällesorganisationer globalt. I mål 17 erkänns civilsamhällets roll i det globala partnerskapet. Vi är övertygade om att civilsamhällets kunskap och roll behövs för genomförandet, för att hålla beslutsfattare till svars och för att sprida kunskap och information om de åtaganden som gjorts. CONCORD Sverige kommer att fortsätta arbeta för att civilsamhället ska respekteras och det är särskilt viktigt att Sverige och EU fortsätter att stå upp för rätten att organisera sig och civilsamhällets unika roll”, berättar Hanna.

EU har haft en viktig roll i förhandlingarna för Agenda 2030 och drivit på för starka åtaganden när det gäller såväl utrotandet av fattigdom, mänskliga rättigheter och skyddandet av vår planet. Peter belyser att det är tydligt att EU nu också kan och bör vara en viktig aktör för att målen ska bli verklighet, bland annat i sin roll som världens största biståndsgivare. Agendans universalitetsprincip innebär dock att EU står inför en utmaning för att kunna uppfylla de löften som getts – både i inrikes- och utrikespolitiken. För att lyckas måste EU:s politik styras om så att samtliga politikområden samverkar och på allvar bidrar till en hållbar utveckling. 

Mål 16: Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, ge tillgång till rättssystem och rättvisa för alla, samt bygga effektiva, ansvarstagande och inkluderande institutioner på alla nivåer

Hållbar fred och rättvisa för alla går hand i hand med utveckling och kvinnors rättigheter är en avgörande byggsten. De länder som har svårast att lyfta sin befolkning ur fattigdom är de som är drabbade av inbördeskrig och utdragna konflikter. De miljoner människor som lever under sådana förhållanden måste få möjlighet att leva i fred och säkerhet för att kunna bygga upp sina liv på nytt. Kvinnor är ofta utsatta under kris och konflikt, både för ökat våld och även för våldtäkt som ibland används som ett vapen i konflikten. CONCORD Sverige har pratat med Linda Nordin, FN-förbundets generalsekreterare, och Disa Kammars Larsson, rådgivare för policy och påverkan på Kvinna till Kvinna om mål 16 – fredsmålet. Läs mer om FN-förbundet här och Kvinna till Kvinna här.

Mål 16 är grundläggande med tanke på dagens krig och konflikter, flyktingströmmar och arbetet mot terrorism, menar FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin; ”Vi står i dag inför en tudelad värld. Å ena sidan blir världen bättre på många sätt när det gäller social och ekonomisk utveckling. Å andra sidan har konflikter inte bara inom länder utan även mellan länder ökat och lett till enorma mänskliga katastrofer inklusive flyktingströmmar. Säkerhetsrådets permanenta medlemmar tar inte sitt ansvar. Men det är en framgång, menar vi, att fredsmålet kom med i de globala målen för hållbar utveckling. De stärker också andra delar av agendan, inte minst arbetet för flickor och kvinnor i konflikt."

Disa Kammars Larsson berättar att Kvinna till Kvinna gärna hade velat se att mål 16 inkluderade ett delmål om jämställdhet, eftersom jämställdhet starkt bidrar till fred. ”Vi vet att jämställda samhällen är mer stabila och löper mindre risk att drabbas av väpnat våld. Jämställdhet mellan kvinnor och män är därför något som alla tjänar på och som bidrar till hållbar fred och mer demokratiska samhällen”, säger Disa. Kvinna till kvinna verkar för att stödja kvinnor i konfliktdrabbade länder. De ger idag stöd till över 130 organisationer som arbetar mot våld, för jämställd lagstiftning och mot diskriminering, och för att kvinnors inflytande ska öka. De stödjer även kvinnor på flykt och arbetar för hållbar fred så att ingen människa ska tvingas fly.

Kvinnors roll i fredsarbetet är en annan viktig komponent för hållbar fred. Linda nämner FN:s arbete med resolution 1325 och hade gärna sett en uttrycklig hänvisning till det i fredsmålet. Nyckelorden menar Linda är att ”främja feministiskt fredsarbete” eftersom kvinnor utgör mer än hälften av befolkningen och har ett viktigt perspektiv i fredsarbetet vilket erfarenheter från till exempel Colombia visar. FN-förbundet arbetar med den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030, på lednings- och handläggarnivå och är också en del av CONCORD Sveriges arbete som medlem i styrgruppen för Agenda 2030. ”Vi anlägger perspektivet från de globala målen för hållbar utveckling på alla våra sakområden – fred och säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Vi för en dialog och påverkar regering, riksdag och myndigheter. Vi arbetar också med informationsspridning och engagemang genom våra FN-föreningar, informatörer och FN-skolor i hela landet”, berättar Linda.

Politiken för global utveckling, PGU, ser FN-förbundet som en viktig del i Sveriges genomförande av Agenda 2030. Det är avgörande att se till att alla ministrar och departement drar i samma riktning och följer de handlingsplaner som ska finnas inom ramen för den nya agendan. FN-förbundet förutsätter även att de nya målen kommer att ha en framträdande roll i det nya biståndspolitiska ramverket som riksdagen får en skrivelse om under nästa år.

På ett mer övergripande plan anser Kvinna till Kvinna att både Sveriges och EU:s bistånd bör ha jämställdhet mellan kvinnor och män som en tydlig prioritering. ”Idag visar mätningar att bara sex procent av det globala biståndet till sviktande stater har jämställdhet som ett mål. Vi vill att den feministiska utrikespolitiken innebär att Sverige förespråkar en omprioritering av resurser så att pengarna investeras i jämställdhet och hållbar fred”, säger Disa och fortsätter, ”Idag läggs mycket pengar på upprustning och militärbudgetar i världen, medan FN och lokala aktörer behöver finansiering för att bygga hållbar fred. Kvinnoorganisationer som arbetar med lokala fredsinitiativ saknar ofta resurser helt idag. UN Women behöver motsvarande ekonomiskt stöd och även humanitära insatser måste riktas bättre för att nå både kvinnor och män.”

”Kvinna till Kvinna skulle också vilja att det globala arbetet mot våld innebar att vi ifrågasätter våld som maktmedel och lösning på konflikter. Vi måste våga investera i att bygga inkluderande samhällen, då kommer vi också att förebygga konflikter. Det är mycket mer kostnadseffektivt än att som idag, sätta allt för stor tilltro till militära insatser”, avslutar Disa. 

Foto: UN, Amanda Voisard

 På bilden ser vi FN:s säkerhetsråd. 

Mål 15: Skydda, återskapa och förespråka hållbart nyttjande av territreala ekosystem; hållbart nyttja skogen, motverka ökenutbredning, stoppa och vända markförstöring och stoppa förlusten av biologisk mångfald

Skogen är jordens lungor. Än så länge består ungefär 30 % av jordens yta av skog. Utan skogen sprider sig ökenutbredningen, klimatet blir torrare och skördarna sämre. Skogen spelar en viktig roll, både för klimatet och ur ett fattigdomsbekämpningsperspektiv eftersom skogen både binder koldioxid och kan vara en källa till inkomst för människor som lever i fattigdom. Skogen skyddar även den biologiska mångfalden. Förstörda marker minskar möjligheterna till försörjning eftersom det ger minskade möjligheter till jordbruksproduktion. CONCORD Sverige har pratat med Lotta Comé, temaansvarig för levnads- och arbetsvillkor på Afrikagrupperna, om varför mål 15 är livsviktigt. Läs mer om Afrikagrupperna här.

”Det är bra att det finns så mycket som tre konkreta miljömål bland de nya globala målen för hållbar utveckling som berör både land (mål 15), vatten (mål 14) och klimat (mål 13)”, säger Lotta. Mål 15 – om ekosystem på land, är ett omfattande och livsviktigt mål med många viktiga komponenter som knyter an både till möjligheter till försörjning, fattigdomsbekämpning och klimatet. Om vi ska kunna uppnå mål 15 menar Lotta att det krävs en annan sorts tänkande tillsammans med stora och genomgripande insatser. ”Business as usual” är inte längre ett alternativ.

Om vi ser de tre miljömålen som ett menar Lotta att ingenting saknas tematiskt. På ett övergripande plan täcker de tre målen in många viktiga aspekter och ställer höga krav på oss alla för att utrota fattigdom och samtidigt få till stånd en hållbar framtid ur klimat- och miljösynpunkt. För att konkretisera hur vi kan arbeta med de här målen måste de brytas ner till mindre områden. Afrikagrupperna verkar genom att stödja sina partnerorganisationer i Angola, Moçambique, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe som arbetar med flera områden som kopplar till olika delar av mål 15.

Afrikagrupperna stödjer bland annat partners som arbetar med Agroforestry. Det är en metod för hållbart jordbruk där skogen fungerar som skugga, gödsel men också mat beroende på vilka träd som planteras. Agroforestry även ett sätt att behålla biologisk mångfald. Afrikagrupperna verkar även tillsammans med partnerorganisationer som arbetar mot stora landinvesteringar och landgrabbing där marker används till storproduktion i monokulturer av mat, bränsle och djurhållning. I sådana fall går det mesta av det som produceras till export istället för att föda den inhemska befolkningen. Slutligen stödjer Afrikagrupperna partners som arbetar med rätten till en rättvis fördelning och användning av naturresurser.

Flera av Afrikagruppernas partnerorganisationer är kritiska til REDD och REDD+ projekt eftersom de är falska lösningar på klimatkrisen och ofta står i motsats till de förändringar som de vill åstadkomma. REDD står för “Reducing emissions from deforestation and forest degradation” och är ett system inom ramen för FN:s klimatkonvention som syftar till att motverka avskogning i utvecklingsländer och därmed minska koldioxidutsläpp. Kortfattat går det att säga att det är ett sytem som går ut på att rika länder betalar fattiga länder för att behålla sin skog. “Projekten motverkar biologisk mångfald och försätter människor i beroendeställning till de företag som genomför projekten. Sverige och EU bör hitta andra metoder i samarbete med dem som det berör”, avslutar Lotta. 

Mål 14: Bevara och hållbart nyttja hav, sjöar och marina resurser för hållbar utveckling

Naturskyddsföreningen är väldigt glada för att haven äntligen har fått en plats bland de globala målen för hållbar utveckling. Haven är inte bara oerhört viktiga för mat och försörjning utan också för transporter och turism. I låginkomstländer är många kustsamhällen helt beroende av fiske, algodlingar, skaldjursplockning för såväl protein som inkomst. Haven är också starkt förknippade med rekreation och kulturella värden. Men haven har länge behandlats styvmoderligt, man har tömt det på liv, förstört dess bottnar, förgiftat dess invånare och försurat vattnet. ”Det är därför hög tid att vi människor tar vårt ansvar för haven och återställer dess biologiska rikedomar”, säger Ellen Bruno, sakkunnig marina ekosystem och fiske på Naturskyddsföreningen. Läs mer om Naturskyddsföreningen här.

Mål 14 av de globala målen pekar på flera viktiga åtgärder som måste till för att nå ett ansvarsfullt nyttjande av marina resurser, bl.a. att minska fisketrycket och sluta använda destruktiva fiskemetoder, ta bort miljöskadliga subventioner, sluta förgifta, övergöda och försura haven och ge småskaliga fiskare i framförallt låginkomstländer större möjlighet att påverka förvaltningen av marina och kustnära resurser, berättar Ellen.  

Precis som andra internationella mål om biologisk mångfald slår mål 14 fast att haven behöver mer skydd i form av marint skyddade områden. Men ambitionerna är enligt Ellen för låga; ”Tyvärr är ambitionen lika låg som den var i Nagoya 2010, det vill säga att enbart 10 % av haven ska skyddas på detta sätt. Detta trots att forskning visar att för att skyddet ska få någon reell effekt behöver det ligga på minst 30 %. För oss på Naturskyddsföreningen är det också viktigt att berörd lokalbefolkning inkluderas i processen när skyddade områden etableras”.

Naturskyddsföreningen kommer som tidigare fortsätta arbeta för ett hållbart nyttjande av våra hav i Sverige, Europa och globalt. Ellen belyser dock att mål 14 stärker organisationen i sin möjlighet att få gehör för föreslagna åtgärder bland politiker och beslutsfattare. Det ger också en tydlig utgångspunkt för Naturskyddsföreningens SIDA-program med dess samarbetsorganisationer i Afrika, Asien och Latinamerika.

”Vi har med glädje konstaterat att Sverige frivilligt tagit på sig ett stort ansvar för att lotsa mål 14 av de globala målen för hållbar utveckling i hamn. Det kommer bli en stor utmaning och ett arbete som inte bara kommer behöva göras genom internationella fora och genom EU utan också här hemma”, säger Ellen. Exempelvis är bottentrålning en vanlig fiskemetod i svenska vatten. Här menar Ellen att Sverige skulle kunna gå före och visa vägen och förbjuda destruktiva fiskemetoder. Hon pekar även på att frågan även skulle kunna drivas genom WTO och genom att förbjuda miljöskadliga subventioner till fisket; ”Utan skattesubventioner för fiskare skulle inte bottentrålning vara en särskilt lukrativ fiskemetod. Det är också viktigt att Sverige ser till att EU nu lever upp till de mål de satt för sina fiskeavtal med länder i framförallt Västafrika men numera även i Östafrika. Avtalen ska vara öppna, bygga på beståndsuppskattningar och pengarna som betalas ska komma lokalbefolkningen till del och säkra kontroller och förvaltning”. 

”Vi räknar också med att Sverige och EU arbetar aktivt för en effektiv implementering av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations nyligen antagna internationella riktlinjer för småskaligt fiske. Dessa riktlinjer tar ett helhetsgrepp vad gäller hållbar utveckling av våra hav, kuster samt fiskesamhällen världen över, och skulle också hjälpa till att uppfylla många av de övriga hållbarhetsmålen”, avslutar Ellen.

Foto: Tobias Dahlin

På bilden ser vi koralldjur som kallas för sjöpennor, 

de slås ofta ut av bottentrålning.

Mål 13: Vidta brådskande åtgärder för att stoppa klimatförändringarna och dess konsekvenser

Klimatet är en ödesfråga för hela världen och människor som lever i fattigdom är speciellt utsatta för klimatförändringarnas effekter. Klimatförändringarna påverkar alla aspekter av utvecklingsagendan, allt ifrån fattigdomsbekämpning till hälsa och jämställdhet. Att stoppa dem är en grundläggande förutsättning för att de nya globala målen för hållbar utveckling ska kunna förverkligas. CONCORD Sverige har pratat om mål 13 - klimatmålet med Martin Vogel, policyrådgivare för klimatfrågor på Svenska kyrkans internationella arbete, som just nu befinner sig på plats i Paris för FN:s klimattoppmöte. Läs mer om Svenska kyrkans internationella arbete här.

”Att det finns ett eget mål i den nya agendan för hållbar utveckling som adresserar klimatfrågan är otroligt viktigt”, säger Martin och poängterar att det även är avgörande att den nya utvecklingsagendan, Agenda 2030, förhåller sig till andra internationella processer såsom klimatförhandlingarna som för närvarande pågår. Att man lyckats frikoppla tillväxt från hållbarhet i mål 13 – klimatmålet, tror Martin sänder en viktig politisk signal till klimatförhandlingarna och ger momentum för att knyta ihop de båda agendorna i Paris; ”Vi står inför en unik möjlighet att åstadkomma en samstämmig och klimatkompatibel utvecklingsagenda där fattigdomsbekämpning, klimat- och miljömässig hållbarhet kopplas ihop.”

Martin ser positivt på att klimatfrågan inte enbart behandlas av mål 13 utan finns integrerat i ett flertal av de 17 målen i Agenda 2030. Han menar dock att kopplingarna hade kunnat göras på ett tydligare sätt och på fler ställen. I vissa av målen där klimatförändringarna kommer få stora konsekvenser på deras uppfyllande nämns inte klimatet över huvud taget. Vad gäller konkreta mål för utsläppsminskningar är mål 13 svagt. Sådana åtaganden har lämnats till klimattoppmötets förhandlingar. Ett tydligt ställningstagande i Agenda 2030 om att hejda den globala uppvärmningen till mellan 1,5-2 grader för att undvika katastrofala konsekvenser tror Martin hade kunnat ge en målbild och verka pådrivande för klimatförhandlingarna i Paris.

En annan stor fråga är klimatfinansiering. Det handlar om finansiellt stöd till klimatomställning för mindre utvecklade länder så att de ska kunna ställa om utan att behöva göra avkall på en samhällsutveckling som kan ta människor ur fattigdom. I mål 13 nämns den gröna fonden som den huvudsakliga mekanismen för finansiering. Men det är viktigt att de medel som rikare länder tillsätter är nya och additionella. En tydlig definition av vad nya och additionella innebär finns inte med i målet. Martin förklarar att det hade varit önskvärt för att hindra länder från att ta pengar ur sina biståndsbudgetar och för att undvika dubbelräkning från olika källor.  

Svenska kyrkans internationella arbete kommer att fortsätta arbeta med klimatfrågan framöver. ”Det vi ser som viktigast är att säkerställa en långsiktig, transparent och pålitlig klimatfinansiering”, säger Martin och fortsätter, ”Behoven framöver kräver ännu större finansiering. Vi måste rika om finansiella flöden till hållbara investeringar. Pengar som används till att subventionera fossila bränslen skulle istället kunna ge stöd till förnybar energi.” Svenska kyrkan verkar för att klimatfrågan framöver ska utgöra en central punkt i både svensk och europeisk utvecklingspolitik, samt ha en hög status i globalt samarbete.

Agenda 2030 är universell och gäller för alla länder, rika som fattiga, men Martin belyser att det är viktigt att arbeta utifrån att vissa länder behöver mer stöd för att kunna förverkliga länderna på ett hållbart sätt; ”De rika länderna behöver se till det faktum att vi har ett gemensamt globalt ansvar att hejda klimatförändringarna och uppnå en hållbar utveckling. Länder har olika resurser och kapacitet.” Framöver ser han arbetet med att få till indikatorer och ramverk för mätning, ansvarsutkrävande och transparens när det gäller implementeringen av agendan som avgörande. Dessutom är det viktigt att klimataspekten hanteras i indikatorerna till varje mål för att stärka klimatperspektivet.

”Sverige och EU måste ge plats till civilsamhället i globala Nord och Syd i arbetet med att både genomföra Agenda 2030 och förhindra klimatförändringarna. Utvecklingsmålet får inte ställas mot klimatmålet, utan de två agendorna måste sammanvävas. Det är en otrolig möjlighet att vi på ett halvår har tagit fram ett ramverk för utvecklingsfinansiering (Addis Abeba Action Agenda), målsättningarna i Agenda 2030 och förhoppningsvis tar vi nu i Paris fram ett avtal där vi på lång sikt kan förhindra klimatförändringarna. Tillsammans hoppas jag att de kan utgöra en färdplan för hur världen gemensamt kan utvecklas på ett hållbart sätt och minska fattigdomen”, avslutar Martin.

Mål 12: Säkerställa hållbar konsumtion och produktion

Vi har bara en planet och faktum kvarstår att alla människor inte lever med samma förutsättningar. Runt om i världen finns människor som inte har tillgång till elektricitet, transport, hygien- och sanitetsfaciliteter eller kan äta sig mätta. Den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030, angriper båda sidorna av problemet. Mål 12, som handlar om hållbar konsumtion och produktion, menar Felix Antman Debels, en av Sveriges ungdomsrepresentanter vid FN:s klimattoppmöte i Paris 2015, innehåller många viktiga åtaganden för att komma tillrätta med de rikare ländernas ansvar för att få till stånd en socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Om alla människor på planeten skulle leva och konsumera som vi gör i Sverige skulle det krävas tre och ett halvt jordklot för att kunna upprätthålla mänsklighetens konsumtionsmönster. Läs mer om LSU - Sveriges ungdomsorganisationer här.

Felix befinner sig just nu på plats i Paris för att bevaka FN:s klimattoppmöte som ungdomsrepresentant från LSU och utgör en del av civilsamhället på plats. ”Produktions- och konsumtionscykeln och ohållbara konsumtionsmönster utgör en stor del av koldioxidutsläppen som vi är i Paris för att komma överens om att minska. Det rör allt från transporter till jordbruk, tillverkningsindustri, köttindustri och matsvinn”, berättar Felix. Det finns många kopplingar mellan de åtaganden som gjorts i Agenda 2030, i det här fallet mål 12, och det klimatavtal som nu förhandlas fram i Paris, och Felix ser positivt i den nya agendan i stort.

”De nya globala målen för hållbar utveckling tar en mycket bredare ansats än vad Milleniemålen gjorde, både ur ett miljöperspektiv och ett socialt perspektiv. I de nya målen kopplar vi för första gången ihop arbetet med att minska världshungern med att få till stånd en hållbar produktions- och konsumtionskedja”, säger Felix. En av de övergripande principerna i Agenda 2030 är universalitetsprincipen, det vill säga att målen gäller för alla länder och strävar mot att alla olika politikområden ska dra åt samma håll; ”Det övergripande målet är att tillfredsställa grundläggande behov för alla på ett sätt som långsiktigt innebär att jorden kan föda alla människor som bor på den”.

LSU är en paraplyorganisation som samlar Sveriges ungdomsorganisationer för att gemensamt förbättra förutsättningarna för ungas organisering, i Sverige och i världen. I över 60 år har de arbetat för att främja ungas rättigheter och inflytande och har sin utgångspunkt i ett hållbarhetsperspektiv; beslut som fattas idag ska inte belasta kommande generationer. De verkar också för att få in ett ungdomsperspektiv i utvecklingssamarbete och internationell politik, för att ge unga en plats att vara aktörer för förändring. Ungdomsrepresentanterna i Sveriges FN-delegationer är ett angreppssätt. Ungdomsrepresentanter från LSU har arbetat med bevakning och politiskt påverkansarbete både i klimatprocessen och i framtagandet av Agenda 2030. Felix ser att Sverige och EU har mycket kvar att göra för att kunna nå mål 12.

”Sverige måste exempelvis börja ta avfallsfrågorna på allvar och sikta på en nollavfallsekonomi med hundraprocentig återanvändning och återvinning. Idag saknas tillräckligt starka initiativ och politisk vilja. Vi behöver bli bättre på att se vad vi konsumerar och hur vi konsumerar. Genom olika former av beskattning kan vi minska den ohållbara konsumtionen”, säger Felix och fortsätter, ”Inom EU gäller det att föra en gemensam politik med gemensamma åtaganden och normer, både vad gäller avfallshantering, konsumtion och produktion.”

Foto: Mahfuzul Hasan Bhuivan 2013, Courtesy of Photoshare

Mål 11: Säkerställ att städer och bosättningar är inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara

Idag lever mer än hälften av jordens befolkning i städer och det blir stadigt allt fler. Utvecklingen går speciellt fort i snabbt växande ekonomier i globala Syd. Genom mål 11 i den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030, har staden för första gången på global nivå erkänts som ett viktigt fokus för att kunna hitta lösningar för fattigdomsbekämpning, miljö- och klimatproblem, menar Jeet Mistry, handläggare för WWFs internationella projekt kring hållbara städer på svenska Världsnaturfonden WWF. Läs mer om Världsnaturfonden WWF här.

”Urbaniseringen har länge setts som ett problem och som något som måste stoppas istället för något som vi ska jobba med”, berättar Jeet. När det gäller fattigdomsbekämpning har landsbygden länge legat i fokus. Men att urbaniseringen runt om i världen fortsätter i hög takt är en verklighet vi måste förhålla oss till. ”Världen är extremt komplex och sammankopplad idag. Städer är centrum för den globala konsumtionen och produktionen och ojämlikheterna som den innebär. Vi i Nord behöver minska vår konsumtion medan vi i Syd måste bekämpa fattigdom och samtidigt öka livskvaliteten inom vår enda planets gränser.”

WWF sätter staden i centrum i sitt arbete med att minska världens ekologiska fotavtryck, det vill säga människans påverkan på miljön och klimatet. WWF ser att mål 11 innehåller många viktiga aspekter och integrerar både social- och miljömässig hållbarhet. Men det är bråttom; ”Städer måste ställa om nu. Urbaniseringen går snabbt, städer expanderar och nya städer växer fram. Redan från början måste vi bygga upp fossilfri infrastruktur och arbeta med klimatanpassning och för att minska sårbarheten för klimatförändringar i framtiden”, säger Jeet.

Det finns några aspekter som WWF anser saknas i målet. Besittningsrätt är något som Jeet lyfter; ”Kampen mot fattigdom är svår att vinna om människor inte har juridisk rätt till sina bostäder.” Det görs heller inga direkta kopplingar till klimat- eller energifrågan i mål 11, vilket är avgörande i en hållbar stadsutveckling. Men det största problemet som Jeet ser är att städer i Syd inte har kapacitet att arbeta med hållbarhetsfrågor i stadsplaneringen, eller med stadsplanering över huvud taget i vissa fall. ”I Dar el Salaam är den sista stadsplanen som togs fram från 1970 talet. Hur kan man då ha en idé om vad som händer i staden?”, säger Jeet och fortsätter, ”Städer ligger trots allt många gånger i framkant när det gäller klimatfrågor, nationellt sett. De behöver erkännande och resurser för att kunna bygga upp sina ambitioner.”

För att råda bot på problemet med bristande finansiering för städers hållbarhetsarbete är WWF delaktiga i ett projekt som syftar till rikta finansiella flöden direkt till stadsnivån. Men flaggskeppsprojektet är WWFs stora stadsprojekt ”Earth Hour City Challenge” som uppmanar städer runt om i världen att visa ledarskap mot ett 100 % förnybart energisystem och ett hållbart liv på vår enda planet. Projektet hjälper städer att ta sitt lokala klimatarbete till nästa nivå genom att uppmana till och utbilda i klimatrapportering. Projektet är uppbyggt som en tävling i ettårs-cykler för att städerna ska kunna utmana sig själva att bli bättre för varje år. Det ger även en plattform för erfarenhetsutbyten mellan städer vilket är viktigt för att sprida kunskaper bland städer för omställningen mot en mer hållbar värld.

Framåt ser Jeet samstämmighet mellan policys, initiativ, finansiering och aktörer, både i Sverige och EU, som en viktig förutsättning för att kunna uppnå mål 11. ”Inom Europa finns stora möjligheter att dra nytta av och hjälpa varandra genom att inspirera och optimera de lösningar som finns runt om. Inom EU finns många bra strategier på flera områden som kan bidra till målet, men de måste integreras och dra åt samma håll, precis som Agenda 2030 förespråkar”, avslutar Jeet.